28 April, 2013

Vilken tur att det inte blev något av med takpannorna från Arvika! Vi hittade billigare här i Karlstad och åker upp med dem efter kl 5 när Ulf skickat iväg alla sina fakturor. Timon får vara hos farmor. Brita kommer att vara där och forsla undan grejor, bl a till tippen skrev hon i ett mail. Nu blir jag lite orolig. Hoppas de inte slänger något som vi kunde ha velat ha. Får kolla på grejorna och prata med dem när vi kommer dit. Vi behöver ju möblemang till hela det hus vi ska hyra ut och vill säkert ha lite till vårt hus också. Nu har vi varit inne i husen bara en gång. Men kommer ändå ihåg att det fanns en del av intresse även om fokus inte låg på prylarna sist.

 

Härligt. Vi har varit iväg och hämtat en tjugondel av alla takpannor vi behöver. Tillsammans lastat dem på släpet och kört iväg dem till Blombacka. På väg dit när vi tankade såg vi grejor som kanske kan betecknas som industrial junk. De kanske kunde passa i inredningen? Emmy gick av bilen och smög för att kika på en mycket intressant plåttunna. Hmm kanske någon natt…Vi såg också en jättefrän takskylt, men den kanske hade varit lite väl krånglig att plocka ner diskret? Ja, man kan ju alltid drömma och att planera små räder i fantasin gör ju ingen skada.

 

Vi lade in tegelpannorna i ett uthus. Vädret var perfekt. Det hela tog några timmar. Elvin stod på släpet, Lova tog vid sen Emmy och sen staplade jag dem i boden, och så bytte vi plats då och då. Kul! Lättare än att hämta dem och lägga dem på släpet. Det blev bara lite osämja om vem som skulle göra vad men det här är ju bara början. Ulf lånade röjsåg av Brita och körde med den framför husen. Kvällen avslutades med en liten extrasväng för att se om någon i närheten hade tegelpannor som låg i högar runt sitt hus. Och det fanns det. Vore ju bra om vi kunde hitta sånt i närheten så att vi inte behöver åka fram och tillbaka så mycket. Slutligen hämtning av Timon och spaghetti och köttfärssås hos farmor: En lyckad kväll!

 

April 2013

Ulf åker till Blombacka imorgon för att hämta en tegelpanna från taket att jämföra med ett gäng gamla tegelpannor som han hittat på annons. De skall finnas att hämta i Arvika vilket passar bra eftersom han ska jobba i Charlottenberg  på onsdag. Annat som ska fixas inom den närmaste veckan är takpapp och en ränna att skicka ner gamla tegelpannor från taket i. Den ska Ulf fixa själv. Den vi hade när vi fixade taket här hemma finns inte kvar. Hoppas att det finns några gamla madrasser i huset som vi kan få för tegelpannorna att landa på. Vi får fråga Agneta och Brita. Skulle tro att det finns. Har inte bestämt hur noga vi ska vara med att tvätta de pannor som ska användas igen. När vi fixade tak sist har jag för mig att vi tvättade med högtryckstvätt och skrubbade med såpa och skurborste men så noga ska vi kanske inte vara den här gången. Vi ska också köpa en helfräsig blå badrumsinredning i Munkfors till flickornas gemensamma framtida badrum. Hittat på blocket. På Valborgsmässoafton betalar vi slutsumman och får nycklar. Hade velat åka dit och mäta några rum under helgen som varit, speciellt rummet där vi ska bygga om trappan. Agneta skulle vara där med sin syster (för att bränna gamla bikupor b l a) efter att vi betalt handpenningen men de hade tyvärr redan åkt hem när vi ringde på söndagen.

 

Tyvärr var badrumsinredningen såld, men det kommer fler chanser.

PicMonkey Collagealla

PicMonkey Collagealla

Mars 2012,

från min 1:a blogg; Mamman i det gula huset:

 

”When thoughts and dreams and plans are still in their crib, when they have just started to grow, when thoughts are flying wild /…/ I’m not yet willing to explain or defend them./…/

I’m dreaming of connection,  a wholehearted life and wholehearted relationships. I want more time with my family. I’m exploring ways to live as I want for me and my family. In my thoughts.  I have only just recently realised that it’s not to late. And that awakening  has opened up worlds to me. The path chosen, a path which was the right path back then, can be changed whenever. I’m preparing for that change. I’m reading and thinking, gathering information about how, planning on when. It’s exciting.”

 

Mars 2013

Från Blocket:

Unika hus i Värmland

7247227166

För er som vill starta kollektiv, kursgård, lägenhetsuthyrning eller annan verksamhet, och har mycket tid till ert förfogande finns dessa charmiga hus till salu. Skulle också kunna användas till lagerlokal.

Husen består av två stora tegelhus, från början arbetarbostäder. Varje hus har från början bestått av 6 enrumslägenheter med stora kök till. Dessutom många övriga utrymmen, såsom stora vindar, smårum och hallar.

Numera är lägenheterna delvis sammanslagna, en del av vindarna inredda till fantasifulla rum.

Husens stomme är stabilt och gediget byggt, med tjocka tegelväggar, men för övrigt är renoveringsbehoven stora. Två uthus finns, byggda av trä och med plåttak med 12 förråd i varje hus.

Husen består av två våningar och över det en vind. Första våningen har/har haft 4 enrumslägenheter. Våning 2 har två enrumslägenheter, några smårum och stora hallar, plus inredningsbara vindar. (En del är inredda.) Alla lägenheter har egen ingång utifrån. Under halva husen finns källare, vilka använts till matkällare.

Uppvärmningen är direktel. Det finns också fem kakelugnar kvar och ett antal vedspisar i köken, vilka dock inte använts på länge.

Trädgården består av mycket, planterade buskar, träd och blommor, numera mycket igenvuxet.

Vattenledningarna bör dras om. Taken behöver läggas om. Rutten stock under huset. Med mera.

Då säljare ej använt denna fastighet till bostadsändamål på många år kommer säljare att friskriva sig mot ansvar avseende dolda fel.

Antal rum: 12 rum, plus smårum och två inredda vindar och 12 kök, delvis omgjorda till rum.

Boarea + Biarea: Husen är utvändigt 25 meter långa och 12 meter breda.

Rumsbeskrivning: De flesta av rummen är i stort behov av målning, tapetsering och en del större reparationer.

Kök: En del av köken har elektrisk spis. För närvarande finns endast vatten i källaren.

Rum: En del golv har plastmatta, en del har trägolv.

WC och tvättställ: Finns i varje lägenhet i varierande skick.

Byggnadstyp: 2 st tvåvånings hyreshus.

Byggnadsår: 1914-1916

Fönster: Enkelkopplade fönster

Tak: Tegel

Fasad: Tegel

Allmänt om fastigheten:

Taxeringskod: 311

Taxeringsvärde: 256 000 kr

Upplåtelseform: Friköpt

Tomtarea: 5500 kvm

Servitut: Privat väg delad med grannar. Årskostnad för plogning m.m. c:a 500 kr.

Tillträde: Enl överenskommelse

 

 

Annonsen väckte bubbel i magen, spänning, förtjusning och hoppfulla känslor som växte när vi åkte och tjuvtittade på avstånd dagen innan vi kontaktade säljarna och bad om att få komma på visning.

Efter visningen: Upprymdhet och bubblande glädje! Det var alltså i denna form visionen skulle klarna, de spretiga, suddiga tankarna fångas in, samlas ihop och med ens få tydliga konturer.

Det blev några spännande budgivningsdagar och sömnlösa nätter. Som en berg-och-dalbana! Endera stunden var glädjen på topp när det verkade som att vi skulle ro affären iland för att i nästa stund rusa brant nedåt när vi fick nya besked om läget. Och så upp igen i tvära snabba svängar.

Och hur hjärtat sjönk när Brita kom med ett slutgiltigt besked och meddelade att husen skulle säljas till en annan! Och jag kunde inte ens läsa Floras kulle för Timon!

 

”Jag går och går fast fötterna är trötta

på smala stigar långt från stora vägen

Jag letar efter något som jag drömde

en liten grind /../bland blad och gräs.

Där bakom grinden låg en gammal trädgård

jag öppnade försiktigt och var inne

och fastän allt var nytt för mig, och okänt

jag visste genast att jag hittat hem./…/

 

I drömmen såg jag allt så klart och tydligt

jag vet den väntar på mig någonstans/…/

Men om min trädgård inte finns på riktigt/…/

då är jag vilse här när mörkret kommer

då är jag ensam i en okänd skog

det börjar skymma, träden är så höga

och vinden viner vasst, och bladen darrar

jag tror jag vänder om igen på stigen

jag var nog dum som trodde på en dröm/…/”

 

Nej, fasen heller! Inte skulle det få sluta så här!

Och det gjorde det inte heller. Ibland gäller det att inte ge sig utan försöka bara liiite till, även om det kan verka lönlöst. Och det gjorde vi och nu är husen våra!

 

 

 

 

 

 

 

Det finns en dröm om livet på landet från Ulfs och mina första år tillsammans. Vi valde dock bort det livet och prioriterade annat. Men vad vi prioriterar i vår livsmiljö har ändrats jämsides med att barnen vuxit och skiftat intressen.

Jag bryr mig inte om husen egentligen, inte i djupet av mitt hjärta, men visst är det lätt att frestas av inredningsteman på exempelvis pinterest. Visst finns det bilder i skallen på hur det kan komma att se ut. Men jag kan inte breda ut dem här och nu. Det skulle ta för mycket plats och jag vill inte låsa tankarna, vill inte rama in dem, vill inte fästa dem på skärmen eller någonstans. Än. Vill inte göra dem för påtagliga och konkreta. Än.Visst finns det bilder i skallen på barn och barnbarn, alla samlade på Blombacka. Visst finns det inredningsdrömmar, (hmm…en hängmatta i makramé i vardagsrummet), renoveringsdrömmar och näst intill oändliga kreativa möjligheter. Visst finns det skaparlusta. Åh, det kliar i mina otåliga fingrar! Visst är det härligt att drömma, inspireras och låta sig svepas med lite grann, men följer jag känslan ända in som handlar om varför, varför Blombacka? så ger inredningssajter där folk visar upp sina hem ibland en ganska oaptitlig bismak. Människor som vill ha mer och mer, den och den köksinredningen, den och den bänkskivan, prylar, prylar, prylar. För vems skull? Finns det något under begäret? Vad är de ute efter egentligen?

Jag drömmer inte om det intill perfektionism tillrättalagda och enformiga chabby chic, vitt, vitt, vitt och utställningsrum med millimeterordning. Går det att leva så? Återvinning, recycling, junk-style kanske (men det måste vara funktionellt och bekvämt) på ett sätt där det syns att människor lever eller bara det vi behöver och känner för som det blir utan någon specifik stilbenämning.

Jag tänker inte låta mig ägas av de här husen. Jag tänker inte låta mig ägas och slukas av prylar och inredning. De är medel. Det är inte viktigt i sig. Jag ser dem som medel att få vara tillsammans med min familj. Planera, drömma. Jag ser den här vägen som en möjlighet att koncentrera livet på det väsentliga. Avskalat, bara vi, husen och det gemensamma arbetet. Ett koncentrerat innehåll, ett gemensamt intresse Inget annat. Inga distraktioner. Och det kommer att vara jobbigt. Vi kommer att känna på motgångar. Det kommer att vara värre än vad vi trodde på sina ställen. Med husen. Det kommer att vara värre än vad vi trodde på sina ställen. Med barnen. (Ah, vi har bra ungar! Tyckte bara att det såg snitsigt ut i sammanhanget. Lite makande på realismen för formens skull.) Barn kommer att sura och springa och gömma sig i något av alla de 16 rummen, råvindar, kattvindar och övriga skrymslen ej inräknade. Men sånt är livet. Det ska var spännande. Och snirkligt.

För mig hade det funkat med skogspromenader. Kanske. Eller inte. Vi har provat det. Men det har hamnat längre och längre ned på prioriteringslistan. Utflykterna har blivit allt mer sporadiska och sällsynta. Det finns mycket att göra hemmavid. Det finns alltid aktiviteter, jobb, teknik, ja gud vet vad, som pockar. Och Ulf har för mycket jobb.

Renoveringsbehoven är så stora på de här husen att Vi MÅSTE jobba med dem kontinuerligt och gemensamt. Det är den trevliga lilla haken som kan hålla ihop oss, annars faller de ihop. Utan allas hjälp kommer det inte att funka. Och kanske gör det inte det. Men i så fall är det bara att sälja dem igen. De är inte viktiga. Egentligen. Men jag hoppas innerligt att det kommer att funka. För barnens skull.

Jag brukar säga nej till Ulfs kreativa förslag, för jag vet att hans tidsoptimism inte är realistisk men han brukar påbörja projekten ändå. Det här är annorlunda. Efter visningen var vi alla överens. Vi ville göra detta. Det var inte på Ulfs initiativ, utan i samråd, även om det var han som hittade annonsen. Den här gången tyckte jag att det var bara att köra. Kanske lite för fartkänslans skull? Och det finns mycket att vinna. När jag tänker på vart och ett av våra barn så känner jag att detta kan vara något bra för dem.

Närhet, tillhörighet och sammanhang. Jag har skrivit det förut. Koncentration (på det väsentliga) och utrymme (att göra det helhjärtat) på samma gång, det är vad det handlar om.

Lite pompöst och invecklat beskrivet, ser jag nu. Det hela behöver dock inte beskrivas så storstilat egentligen, det är heller inte en så stor grej, det här projektet blir vad vi gör det till och kan beskrivas hur enkelt och konkret eller invecklat som man vill. Man kan bli sömnlös för mindre om man gör en för stor grej av det. Och det vill jag helst hålla mig ifrån. Det beror på hur man väljer att tänka, om man verkligen går till änden på varje tanke eller ej. Det är ett par hus bara. Och ett experiment. En utmaning.

 

Nu startar vi Blombackabloggen…